Marcus bollsinne är så häpnadsväckande att man studsar till.

Till att börja med: den gamla minigolfbanan på Skogshyddan i Lidköping fullbordade han på sjuka 19 slag. Resultatet var tangerat banrekord. Han var även banrekordinnehavare på den numera nedlagda fotbollsgolfen i Lundsbrunn. Och vet ni hur många tillslag han klarat i ett enda sträck med en fotboll? 14 500! Han höll på i två och en halv timme. Som krona på verket är han dessutom en duktig pingisspelare (IFK Lidköping) och har en forehandloop som effektiv poänggenerator.

Men det finns förstås ännu större bollbegåvningar i vårt land. Marcus har den allra främste som sin idol. För allvarligt talat: har Sverige någonsin haft en skickligare bollartist än Jan-Ove Waldner? Marcus beundran av J-O är så djup att han tog sig till Liljeholmshallen i Stockholm i februari 2016 när det guldtyngda pingisfenomenet spelade sin sista tävlingsmatch. Lidköpingsbon hade med sig en racket och fick den signerad. Nu är den inramad och hänger på hedersplats.

Ett annat välutvecklat sinne hos Marcus är hans näsa för ekonomi. Han gillar att investera. I synnerhet i indexfonder. Intresset för pengar, och utmaningen att få besparingar att växa, tog fart redan som grabb i Ardala. Han bakade bullar och sålde till mormor. En inkomstkälla som var blygsam men stadig. Första jobbet efter gymnasiet var raka motsatsen. Han livnärde sig som pokerproffs, med de risker som finns i alla spel, men kombinerade spelförståelse och slughet på ett lönsamt sätt och höll på i två år.

”Sedan kände jag att jag ville göra något annat i livet” säger Marcus. Detta ”annat” var lika med en femårig utbildning till civilingenjör. Sedan har det ena följt det andra; jobb, familj och villa – och husdjur inte minst. En katt närmare bestämt. Om misse, precis som husse, är skicklig med boll förtäljer inte historien.
Men det borde vara givet när man heter Pingis.