”Havet är djupt”, ”Thomas O’Malleys sång” och ”Hakuna Matata”.

Det är låtar som kan dyka upp när Elin tar ton i bilen eller duschen. Solosången är en daglig passion i hennes liv och då faller ofta valet på svängiga Disney-medleys.
Största favoriten är ändå Håkan Hellström. En scenpersonlighet som Elin faktiskt såg i en trång föreläsningssal i Kulturens Hus i Luleå för väldigt många år sedan. Det var en så cool upplevelse att det faktiskt uppväger att hon inte ingick i publikhavet på 70 000 personer när Håkan trollband Ullevi.

Elin är förresten född i Umeå och uppvuxen i Boden. Genom att hon numera är sörlänning har dialekten runnit av lite grann, men hon håller fortfarande hårt på vissa lokala uttryck. ”Jag skulle aldrig säga julgranskula. Det heter pumla” slår Elin fast med en blick som ger noll utrymme för kompromisser.
Ett annat norrländskt kännetecken hos henne är den totala avsaknaden av respekt för avstånd. Hon fostrades i en vardag där nio timmars restid i samband med en bortamatch i innebandy inte alls var ovanligt. Och de gånger föräldrarna befinner sig i Stockholm konstaterar de ibland att ”vi kanske kommer förbi och hälsar på. Vi är ändå så nära!”. Sträckan Stockholm-Skövde är 34 mil.

Återknyter vi till innebandyn är Elin alltjämt aktiv. I Mariestadsklubben IBK Lockerud. Hon gillar att sporta. Förutom tufft och effektivt backspel i innebandy innebär det också crossfit. Vilket i sin tur betyder mycket skivstänger. Elin har nästan mani på marklyft. Hon är förtjust i att lyfta tunga saker. Ibland som en ren impulsgrej bara. Måhända är det utmaningen som triggar henne.
Elin är sådan helt enkelt. Hon gillar att ta i.
Både med rösten, benen och armarna.